Bok- och filmupplevelser

Jag lyckades med konststycket att åka till Norge nu sist utan en endaste bok med mig. Jag klarade mig under hotellvistelsen med TV, Facebook och Twitter, men till hemresan blev det för tråkigt, så jag köpte den i stort sett enda boken på engelska jag kunde hitta på Kristiansunds flygplats. Det blev Chris Cleaves The Other Hand. Eller Little Bee... För den har förvirrande nog tydligen givits ut under det namnet också. Hursomhelst, det är en oerhörd bok. Hemsk, tragisk, våldsam, makaber, vacker, rolig, ömsint och tankeväckande. På baksidan uppmanas man att inte avslöja för andra vad som händer i boken så det skall jag inte, men med en insisterande uppmaning att läsa den här boken, ger jag er några citat:

“...and I ask you right here please to agree with me that a scar is never ugly. That is what the scar makers want us to think. But you and I, we must make an agreement to defy them. We must see all scars as beauty. Okay? This will be our secret. Because take it from me, a scar does not form on the dying. A scar means I survived.”

“Life is extremely short and you cannot dance to current affairs.”

“I’m telling you, trouble is like the ocean. It covers two thirds of the world.”

“I planned how I would kill myself in the time of Churchill (stand under bombs), Victoria (throw myself under a horse), and Henry the Eighth (marry Henry the Eighth)"


Repetitionerna för insektsäventyret Mikropolis pågår för fullt. Stämningen över lag är mycket god, men apropå den idiotiska Kinapuffshistorien därhemma, så blev det lite rabalder om att två av karaktärerna (bromsen och flugan) skall prata invandrartyska. Någon som hade besökt ett rep hade visst reagerat negativt och tyckt att det var nedlåtande mot invandrare att de säger t.ex. "Bist du Stadt bist du Abenteuer!" eftersom det inte är några artiklar med. (Själv pratar jag tyska nästan helt utan artiklar eftersom jag aldrig vet vilken satans artikel som är rätt, så jag sympatiserar starkt med denna språkhantering.) Saken är ju bara den att Erdal och Kostas' brutna tyska bara är cool och charmig. Invandrarjargongen förstärker deras coolhet och höjer deras status. Lite trist att folk skall leta efter saker att bli kränkta över.

I går bänkade vi oss hela ensemblen och tittade på den franska filmen Microcosmos (1996) (vars titel givetvis har inspirerat titeln på operan) för att låta oss inspireras av insektsvärlden. Jag satt mer eller mindre och gapade genom hela filmen! Det är inget prat (annat än en introduktion på några meningar), bara FANTASTISKT foto, ljudeffekter och musik. Det är ren konst, ren magi. Här finns en vansinnigt erotisk snigelscen, en våldsam tvekamp mellan två killar som eventuellt är ekoxar, en dyngbagges (???) triumf över ett gigantiskt hinder, och bland det allra vackraste, tillblivelsen av den förhatligaste av dem alla, en myggas kläckning. Jag är fortfarande, ett dygn efteråt, helt tagen av filmen och har nog aldrig känt en sådan tacksamhet för att jag kan se!