Kristiansund

Nu har jag äntligen krupit ner mellan de kritvita lakanen på hotellrummet i Kristiansund. Har tagit en varm dusch, dricker en kopp kallnande thé och ignorerar lyckligt nån slags fotbollsmatch på TV:n.

Jag har sett fyra flygplatser idag. Det är två för mycket om man frågar mig. Kokade som vanligt nästan över av irritation över att man måste gå ut genom tullen och gå igenom säkerhetskontrollen IGEN när man skall vidare med inrikesflyg på Gardemoen. Mitt i irritationen var jag också väldigt tacksam att jag lyckades klämma ner allt mitt pick och pack i handbagaget. Annars skulle jag varit tvungen att vänta på bagaget också. Skulle INTE varit bra för min magsyra. Lite kul är det förresten att ingen i säkerhetskontrollerna reagerade på min överdimensionerade spruta (för nässköljning), ett knögligt litet kuvert med vitt pulver (salt till nässköljning), en suspekt liten glaspipa (för att inhalera emsersaltlösning), små anonyma behållare med klar vätska (emsersaltlösning för inhalering), små sprayflaskor (nässpray) och allehanda piller (timjan, echinea, bafucin, o.s.v.). Blev nästan besviken över att inte få förklara att jag bara är en förkyld sopran på jobbresa.

Väl levererad till hotellet av självaste dirigenten, försökte jag tappert sätta i mig en gratäng med traktens specialitet, klippfisk. Det var verkligen gott, men jag såg aldrig ens botten på formen, för portionen var så gigantisk. För övrigt satt jag mol allena i den ganska stora hotellrestaurangen. Lite underlig känsla.

Imorgon har vi repetition och på lördag och söndag är det konsert. Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson är jag inte så nervös för (om bara förkylningen håller sig i de övre regionerna och inte börjar klättra ner), men vi skall också uruppföra ett nyskrivet Te Deum av Terje Bjørklund, och det känns lite småskakigt. Nog har jag övat på det, och nog för att det inte verkar så svårt, men det kommer ändå vara nåt HELT nytt. Inser att det inte är så ofta jag upplever det, men nu är jag plötsligt mitt uppe i två uruppföranden, detta Te Deum och Mikropolis så klart. Jag är faktiskt ingen papegoja som sjunger sånt som tusentals andra har sjungit förr, och som alla har åsikter om hur det SKALL göras. För det är JAG som sjunger det för första gången! Oj! Det är ju faktiskt ganska coolt. Och jag tror just jag lyckades göra mig själv nervös.